Att släppa taget – Joakim Hagerius

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Né[email protected]